Idag står jag inte högt i kurs..............
Det var så här att en arbetskamrat till matte kom på besök.
Vi tre gick en promenad på stranden. Väl nere på stranden skulle jag som vanligt gå ner och dricka vatten. Döm om min förvåning!
JAG KUNDE GÅ PÅ VATTEN!!!! Helt fantastiskt.
Det funkade någon meter sen doppade jag helt plötsligt fötterna i vattnet igen. Matte sa någonting om att det kallades is och att jag skulle vara försiktig.
Helt plötsligt kom det några fåglar förbi och skrek på sitt retliga sätt: Du kan inte ta oss, du kan inte ta oss!
Jag tänkte som vanligt: Denna gång ska jag ta dem!
Jag sprang och sprang och sprang medans jag skrek: Era förb......fägelkräk nu ska jag ta er!
Fantastiskt! Jag sprang åter på vatten!
Matte skrek lite högre än vanligt på mig.
Helt plötsligt blev allt kallt, kallt, kallt. Jag kunde inte gå på vatten längre!
Matte var jättelångt borta och allt vara bara kallt vatten runt omkring mig.
Maaaaatttttteeeee! Maaaattteeeee!
Då ser jag hur matte slänger av sig sin jacka och börjar krypa på vattnet.( Då höll det!?)
Tillslut kom matte fram till mig och drog upp mig ur vattnet.
Jag skyndade mig in till stranden igen och när jag vände mig om såg jag hur matte kröp på vattnet tillbaka till stranden.
Det såg precis ut som när vi leker på köksgolvet så jag sprang ut igen för att leka med matte. Men hon bara skrek på mig och började ifrågasätta min hundhjärna.(?)
Efter det fick jag gå kopplad heeeeeeela vägen hem. Sen badade husse mig och matte sprang runt i morgonrock mitt på ljusa dagen!
Husse sa att jag skulle hålla låg profil så jag har legat vid mattes fötter hela kvällen.
En sån tur att din matte är så rådig - isar är förrädiska. Jag har själv ramlat igenom isen men det var en pytteliten damm i skogen. Vi får hålla oss nära land.
SvaraRaderaKram på dej brorsan!
Usch vad otäckt. Ryser när ja läser det tur att det slutatde så bra.Herman kan kanske dela på Lowas titel vild och galen samt hör inte ser inte iallfall bara när jag själv vill. Men måste ju ändå skicka en värmande kram till er båda.
SvaraRaderaDå är de tre från samma kull som kan slå tass på att vara "vildar" :) Vilken tur att allt gick bra med förlåt för att jag skrattar lite Läs:mycket så tårarna rinner för du skriver så himla roligt :)
SvaraRaderaMen jag kan förstå din PANIK känsla...och till Herman kan jag bara instämma med husse....håll LÅG PROFIL några dagar framöver :)
KRAM från syrran med matte :)
Jag tycker synd om dig brorsan...jäkla dumma fågel kräk....det var ju DERAS FEL!!!
SvaraRaderakram Freija
Tack för alla värmande kommentarer!
SvaraRaderaMatte o jag har blivit vänner igen. Vi hade en kanondag idag där jag visade mig från den bästa sidan. (Bilder kommer senare när matte hinner) Tog bara ett liiiiitet snedsteg när det kom en ny fågelsort. Kram på er!
Hej!
SvaraRaderaHar precis hittat hit till din blogg. Du har en urgullig liten cockerkille! Han påminner så mycket om min Abbe när han var i den åldern med all yvig valppäls. Vilket drama du fick vara med om under promenaden, tur att det gick bra! Kunde inte låta bli att skratta åt berättelsen när jag läste den, du skriver verkligen så att det är underhållande att läsa! Kommer att besöka din blogg igen och följa Hermans äventyr.
Åh, gud vilken panik att se sin hund gå igenom isen! Tur att det slutade bra... =) Han är sååå fin din lilla Herman... =)
SvaraRadera